Nu återvänder ljuset och i Sjövik möter jag fler och fler på mina promenader. Äntligen har vi börjat vakna ur våra iden! Så vaknar även inspirationen tycker jag. Hos vissa innebär det i denna by att man tar fram motorsågen för att förnya sin trädgård. Allt gammalt ska bort. För mig innebär det att jag tar mig ut som en första Sjövikskrönikör på hemsidan. Ordförande Lars sa : – Det är kul om vi får läsa lite om vad olika människor har för sig här i byn.
Jag har bott här i Sjövik sedan år 2000 och måste säga att det tagit några år, men att detta nu känns som min hembygd. Vi bodde i Göteborg tidigare, men som så många andra längtade vi med småbarn efter en lugn miljö och egen gräsmatta att sätta sommarfötterna i. Vi njuter verkligen av naturen och sjön alla årstider här.
Har ni varit ute och lyssnat så isens skräckinjagande vrål på sistone? Trodde man på vidunder skulle man vara övertygad om att det bodde ett i Mjörn. Skönt att veta att det försvinner med värmen.
När jag är ledig brukar jag sysselsätta mig med att måla akvarell i form av dagböcker. ( Jag tänkte dela med mig lite av några Sjöviksbilder här som du kanske kan känna igen.)
I mina målardagböcker har jag hittat en form där både skrivande och målande får sitt utlopp. Främst för mig själv, men ibland för andra. Här får dagboksbladen vara som livets dagar, ibland noggrant färgade, ibland svartvitt skissartade. De rivs inte ut, kan inte det i en inbunden bok. De finns som de blev och ger mig både tid till ett stilla nu med tid att stanna upp och se eller tänka, men också en möjlighet att gå tillbaka. Minnen blir till reflektionsmöjligheter.
I detta nu singlar stora snöflingor ner, men jag trotsar kylan och önskar er GLAD VÅR MED INSPIRATION.
Cecilia Luther
